Idag är det torrt väder, för första gången på lääääänge. Så jag och maken gick bort till Fie och tog av henne presenningen. Hon är ganska fuktig inuti, och kommer att må bra av att luftas lite.
Lite längre bort, i ett hörn, på uppställningsplatsen står en annan folkbåt. Snubben som jobbar åt kommunen med hamnen och uppställningen säger att den har stått övergiven i flera år. Idag gick vi bort till henne och spionerade lite. Hon ser fin ut i skrovet, men riggen som ligger bredvid är inte mycket att hänga i.... granen. Vi klättrade upp på kärran och såg att hon inte alls är övertäckt och det finns ingen lucka i luckan, så att säga. Så när det snöar och regnar så är hon som en sådan där regnvattenmätare. Så tråkigt att se. Jag fylls av någon sorts vill-ta-hand-om-kärlek men inser att jag har gjort min kulturbevarande insats med Fie.
Men, en sak var riktigt bra att få syn på! Hon har genomgående mast!! Det innebär att det inte kommer bli några problem att ha något att gå efter till våren, när vi skall bygga om Fie från att ha haft riggen stående på däck till att ha just en genomgående mast. Gött!
Är man en sextioårig dam i ek, furu och mahogny så är väl det minsta man kan begära att få en nubbe på julafton?
Jo, jag vet att jag gör en knäpp min på bilden.... det är nog Ö:et i Läcköööö, tror jag. Det är i alla fall namnet som står på flaskan... Skål och god jul!
