Fie goes traktor

Efter jobbet idag tog jag bilen direkt bort till Fie. Där väntade snubben som skulle hjälpa mig att dra ner henne till hamnen med sin traktor. Oh, så bra det gick!

Sedan ägnade jag ett par timmar åt att se till att hon blev lite blötare. Alla människor säger "ååååh, vad skönt det är med sommarvärme så här redan i maj!" och jag tänker "neeeej, inte äään!!".

Trädgårdsslangen låg i Fie i närmare två timmar, och det fullkomligt forsar rakt igenom... Men förhoppningsvis gör det lite nytta och trasmattorna gör ju att det fortsätter vara fuktigt även när jag har slutat spola vatten.

Så, det är väl bara att hålla tummarna för att hon kommer att täta. :-)

Men, har ni sett så vackert det är i Hjo? Jösses.

slit och släp

Igår kväll lade vi upp masten på båten. Det låter ju som ett litet nätt projekt, men icke! Slit och släp och stön och stånk. Men till slut, så...

Vi har börjat hälla i vatten i skrovet också. Det ligger några trasmattor i, som är tänkta att stoppa upp vattnet innan det forsar igenom. Problemet är bara att det inte finns något vatten på uppställningsplatsen, utan vi får ta med oss dunkvis hemifrån.

Men, snart skall Fie till hamnen och där finns det ju hur mycket vatten som helst...

Preliminärbokad tid för sjösättning är söndag kväll! :-)

The final countdown

Under helgen som just har passerat så har jag (with a little help from my friends):

- fått på ett lager lack till på det översta bordet och de där listerna (hittills fyra lager)

- skrapat och slipat insidan på ruffsargen (inne i ruffen alltså)

- skrapat och slipat utsidan på ruffsargen (runt hela alltihop)

- bättrat på bottenfärgen där det behövdes, så att det inte är några vita kluttar kvar

- målat järnkölen med bottenfärg

- dammsugit ur ruffen och sittbrunnen, ända ner i kölsvinet, inför sjösättningen

- förbrukat en varmluftspistol men lånat en ny av grannen

- skrapat, slipat och lackat roderhuvudet

- slipat och lackat akterspegeln

Varför har jag inte lackat ruffsargen?, undrar den uppmärksamme läsaren. Jo, för att så småningom så skall vi klä den med genomskinlig epoxy. Inte så roligt på en träbåt, men så får det bli. För ett par år sedan var Fie med om en traumatisk upplevelse när hennes mast gick av, och när den knäcktes slog den sönder ruffen i förkant. Så det är ett par mycket prydliga sprickor där. Och eftersom det hela tiden har varit svårt nog att få henne tät mellan ruffen och däcket ändå, så skall det nu en gång för alla bli tätt.

Jag är rätt nöjd med att vi (jag och Marie som just då assisterade) gjorde markeringar för var Fie skall stå på sin vagn, så att vi kan få henne i balans på kärran direkt när vi tar upp till hösten. Vi sparade helt enkelt märken vid de olika reglarna, så att primern tittar fram. Bildbevis (på både Marie och en av markeringarna):

Planen nu är som så att vi drar ner Fie till hamnen imorgon bitti. Där får hon stå i några dygn innan vi sjösätter, och under tiden häller vi i så mycket vatten vi kan på så många trasmattor som möjligt. Det gör väl förhoppningsvis att hon inte sjunker riktigt så fort... Vi planerar att sjösätta sist en dag, så att hon kan hänga kvar i kranen åtminstone över natten. Sedan får det bli lite konstgjord andning med hjälp av vår nyinköpta dränkbara pump.

Så, imorgon kan jag förhoppningsvis lägga ut ett par bilder på min skuta när hon står beredd för sjösättning i Hjo hamn.

Det tar sig

Idag har min hjälte till make målat vitfärg! Det blev riktigt bra, men på två fläckar blev det lite rinnigt, så där får vi nog pusta av lite och lägga på ett lager till. Medan han höll på kom en snubbe vi känner, som också har en liten pärla i trä, och tittade till projektet. Han ställde en fråga som blev till en komplimang: "Jaha, spacklar ni varje år?" Maken svarade: "Nej, färgen är så där slät och fin ändå!". Härligt.

Nu ikväll har jag fått på ett lager lack också. Tre totalt än så länge. Det tar sig. :-)

Krönika

Jag skriver krönikor på Skara Stifts hemsida emellanåt. Den här gången handlar den om hur det är att ha träbåt...

Klicka här för att läsa den!

Bevis

Några bildbevis (tagna med mobiltelefonens kamera, därav kvaliteten) från dagens övningar... Det skall förresten på lite mer blåfärg på botten också, på själva järnkölen.

Vem har tid att blogga?

Onsdag kväll, torsdag kväll, fredag kväll, hela dagen idag lördag.

Så, nu är botten målad två gånger. Det blev till slut färgen Fabi Eco, och då behövde vi måla ett spärrskikt med en primer (Primocon). Alltså två strykningar. Primern såg lustig ut - det såg ut som om Fie hade blivit doppad i silver. Men nu är ordningen återställd med blå bottenfärg. Maken gjorde en tapper insats med blåfärgen idag!

Dessutom är det översta bordet, avbärarlisten och den lilla relingslisten som gör att man inte halkar överbord lackade en gång. För att det skulle vara genomförbart blev de först slipade med maskin och 120-papper. Sedan en gång för hand med en mjuk kloss och 150-papper. Det skall så klart på många fler lager lack där, men nu är åtminstone det första på plats.

Och, ja, babordssidans vita bordläggning är slipad.

Det som återstår på utsidan båten är nu alltså några lager lack, ett lager vitfärg och en liten slip- och lackningssatsning på akterspegeln. Sedan måste rufftaket få sig en riktigt omgång, men det återkommer jag till så småningom...

Det är väl inte konstigt att man inte har varken kraft eller tid att blogga också? ;-)

Skakigt

Nu är styrbordssidans vitmålade bord klara att måla. Idag har jag kört med slipmaskinen och pustat och grejat, och så torkat av alltihop med en alifatnafta-trasa. Snabbt och lätt. Om det inte vore för att jag har andra plikter som kallar under eftermiddagen så hade jag nog klarat av babordssidan idag också. Men, det får bli en annan dag.

Min hjälte!

Jag är gift med en hjälte.

Maken, ni vet, körde häromdagen med en tom släpkärra hela vägen till kusten i någon sorts vårstorm. Sedan rotade han och min gamla pappa fram alla Fies saker (minns ni?) ur röran i sjöbon. Sedan lastade han en liten båt två gånger och körde fram och tillbaka över Kyrkesund i samma storm, och flyttade över alla prylarna till släpet. Morgonen därpå körde han den lilla båten över sundet igen och tuffade hemåt med bil och släp. Sedan lastade han ur alla prylarna i vårt garage här i Hjo.

Så, tack vare min hjälte är alla sakerna på plats. Underbart! :-)




PS. Hjälten ser fram emot sin belöning, hälsar han... DS.