Älsklingen

Maken vill också vara med på bild!

Titta, han var faktiskt med. :-)

Tredje turen

Så blev det dags för årets tredje tur, och vilken fin tur! Egentligen skulle vi bara gå en promenad och titta till båten, men när vi var i hamnen och insåg hur fint det var på sjön så gav vi oss ut en sväng.

Den här gången var det "bara" jag och maken - det är trevligt när vi har sällskap ombord, men det är samtidigt väldigt skönt att vara bara vi två. Maken är trots allt min förstagast. :-)

Så är det som det skall vara! Tänk vilken lycka att ha båten inom gångavstånd hemifrån, och att den är i ordning så att det är fritt fram att ta en spontansegeltur när andan faller på.

Underbart! :-)

Förresten... nu har vi alltså seglat tre gånger i år. Förra året så här dags hade vi inte sjösatt än.

Krönika

Den senaste i raden av krönikor till www.skarastift.se handlar om årets premiärsegling... i slutet av veckan finns den publicerad....

Känd från pressen

Fie är kändis!

Idag kom ett alltid lika efterlängtat nytt nummer av Folkbåtsnytt, förbundets medlemstidning. Fie och jag har fått hela mittuppslaget!

Härligt att vara så nördig så att man får hedersplats i nördarnas klubbtidning.... :-)

Årets andra tur

Igår blev det en jättefin tur på eftermiddagen, med mina tre gastar M, A och C. Det blåste en jämn och fin västlig bris när vi gick ut och vi hade en kanonfin segling.

Men vädret är ju lite oberäkneligt så här års, och rätt som det var tonade ett åskmoln upp sig i sydväst. Så, vi avbröt ganska abrupt och gick tillbaka in i hamnen, vilket visade sig vara ett klokt beslut. Det bröt aldrig ut någon åska, men vinden ökade avsevärt.

Men, som sagt, vi fick en jättefin tur!

Premiären avklarad!

Nu är det gjort! Årets premiärtur är genomförd.

Dagens första projekt var att skruva fast vinscharna, sedan spänna riggen och sedan... prova!

Dessutom fick jag under hela ståhejet sällskap av min bror, och när det väl blev dags för premiärturen så dök fem vänner upp och ville åka med.

Hon knäade lite, Fie, men det gick fint!

Tyvärr blåste ingenting alls. Inte en pust. När vi bestämde oss för att gå ut så krusade sig Vättern lite, men det försvann precis när vi hade rundat fyren för att sätta segel. Men, men - alla var nöjda och glada ändå.

Mastad och klar

Nu så! Masten har hoppat ombord, och träffat rätt i sitt hål! Ta-daa!



Klätterkonsterna som ni ser på bilden är ingenting mot hur det hela gick till förra året... nu hade jag ju en stege att stå på! (Det kluriga är att få loss stroppen som kranen har lyft masten i, för den kniper liksom fast inne i fiolstagen.)

Det som hindrar oss från att segla en sväng nu är att vinscharna måste skruvas fast, och att vi skall åka bort över helgen.... återkommer!

Rätt håll

Och så tog jag cykeln ner till hamnen nu vid halv tio, och kunde konstatera att Fie tagit in ungefär lika mycket vatten på åtta timmar idag som på fyra timmar igår.

Ni ser - det går åt rätt håll! :-)

Vattennivåer och småprylar

I går kväll när jag skulle gå och lägga mig började min stackars lilla hjärna fundera på hur mycket vatten som skulle kunna tänkas ha kommit in i båten sedan vi pumpade senast... och vad jag alltså borde ställa väckarklockan på för att hindra henne från att sjunka.

Så, jag tog bilen ner till hamnen vid midnatt och "tittade te´t". På fyra timmar hade vattennivån stigit så att den var ungefär i höjd med där durkarna skall ligga inne i ruffen. Inte få farligt. Men när jag ändå var där så var det ju lika bra att pumpa ur henne.

Klockan ringde vid åtta, och när jag kom ner typ en halvtimme senare var vattennivån ca 5 cm högre än den varit på natten. Det kluriga är ju att en cm inte betyder samma sak nere i kölsvinet som en bit upp längs borden - det blir ju bredare och bredare i ganska rask takt. Men, men. Hon var ju i alla fall väldigt långt ifrån att sjunka. :-)

Jag och M ägnade sedan förmiddagen åt att skruva fast diverse beslag och småkrafs på däck och på rufftaket - sånt som vi tog bort när vi målade om däcket. Det som återstår är att sätta fast vinscharna (vilket kommer kräva först lite tankearbete och sedan nya, långa, starka skruvar), och att montera ruffluckan på sina skenor.

Sedan kan vi rigga!

Flyttad till platsen

Vilken kväll! Hjo är helt sagolikt sådana här kvällar - ni borde prova!

Nu ligger min skuta och guppar på sin plats på norra piren i Hjo hamn. Förhoppningsvis flyter hon fortfarande när jag cyklar ner dit imorgon bitti...

Vet ni? Utombordare startade på första rycket! Halleluja! :-)