God tradition

Man kan inte bryta traditionen att ge sin skuta en julsup, bara för att hon har flyttat rakt in i landet!
Är man en sextioårig dam i ek, furu och mahogny så är väl det minsta man kan begära att få en nubbe på julafton?

Jo, jag vet att jag gör en knäpp min på bilden.... det är nog Ö:et i Läcköööö, tror jag. Det är i alla fall namnet som står på flaskan... Skål och god jul!

Tråkigt men bra

Idag är det torrt väder, för första gången på lääääänge. Så jag och maken gick bort till Fie och tog av henne presenningen. Hon är ganska fuktig inuti, och kommer att må bra av att luftas lite.

Lite längre bort, i ett hörn, på uppställningsplatsen står en annan folkbåt. Snubben som jobbar åt kommunen med hamnen och uppställningen säger att den har stått övergiven i flera år. Idag gick vi bort till henne och spionerade lite. Hon ser fin ut i skrovet, men riggen som ligger bredvid är inte mycket att hänga i.... granen. Vi klättrade upp på kärran och såg att hon inte alls är övertäckt och det finns ingen lucka i luckan, så att säga. Så när det snöar och regnar så är hon som en sådan där regnvattenmätare. Så tråkigt att se. Jag fylls av någon sorts vill-ta-hand-om-kärlek men inser att jag har gjort min kulturbevarande insats med Fie.

Men, en sak var riktigt bra att få syn på! Hon har genomgående mast!! Det innebär att det inte kommer bli några problem att ha något att gå efter till våren, när vi skall bygga om Fie från att ha haft riggen stående på däck till att ha just en genomgående mast. Gött!

Jag.

Idag har Fie fått en presenning över sig. Men, det funkar inte som permanent lösning över vintern tror jag... Jag skall göra ett mer grundligt jobb med det en annan dag.

Maken och jag skall resa bort över helgen och då känns det bättre att lämna henne här med en presenning runt magen än utan... det blir bra.

När jag höll på med presenningen, de fuktiga och lite lagom leriga tamparna, den lånade stegen (jojo, jag skall ta fram min egen som ligger inne i ruffen, men jag går helst upp på däck så lite som möjligt... återigen är jag tacksam för att grannen inte har låst fast sin.), och en ficklampa i högsta hugg så tänkte jag att det där är verkligen livet. Det är jag. Helt och hållet jag.

Heder åt de som inte låser fast sina stegar!

Precis som maken redan har berättat så var jag borta hos Fie en stund på eftermiddagen idag. Samma dag som hon anlände hit började det snöa, och inte förrän idag ser man mer gräs än snö i vår trädgård... så jag tänkte att du kan det nog vara genomförbart att plocka ner fändrarna och så.

Istället för snö och is var nu marken på uppställningsplatsen en enda lervälling... men men, det var ju på sätt och vis bättre.

Jag sänder en tacksamhetens tanke till den enda av mina båtgrannar som inte hade låst fast sin stege med ett hänglås, utan lämnat den lös så att jag kunde ta mig upp för att lossa fändrarna och förtöjningslinorna.

Från stegen nådde jag ett par stöttor som jag lagt i sittbrunnen utan att behöva kliva upp på däck - jag kände mig inte helt tillfreds med att hon bara stod på ett par däck med hjälpligt mycket luft i, på en jättemjuk lerig mark och på en kärra som jag inte är van vid. Men, som sagt, jag nådde stöttorna och kastade ner dem i leran. Sedan fick de tjänstgöra tillsammans med kärran och genast kändes båten mycket mer stabil.

Så, efter lite pysslande så vågade jag mig på att kliva upp på däck. Jag kastade ner fler stöttor och brälappar och lite sånt, så att jag kunde göra ytterligare några förbättringar av det hela. Det blev riktigt bra till slut!

Men jag lät bli att lägga över presenningen. Fie är fortfarande väldigt blöt, och det känns inte bra att stänga in all den fukten inne i övertäckningen. Så, nu hoppas jag på klart och tortt väder under ett par dagar, gärna med lite friska vindar också. Då torkar hon fint och jag kan lägga över täcket och stoppa om min pärla inför vintern.

maken delar med sig....

Det är maken som skriver:

Jag sitter hemma i soffan och njuter av värmen från kakelugnen. Helena är borta vid sin båt och njuter så av att ha henne så nära sig. Ska "Grejja lite" som hon uttryckte det. Det är just det Helena och Fie behöver. Dom där korta stunderna på eftermiddagarna. Man får mycket gjort utan större ansträngning.

Jag tycker också det är bra att skutan är granne med oss. Vi har koll på henne och behöver inte ta flera dagar i anspråk för att ta hand om henne. Kan ta lite i taget. Ska bli skoj att segla på vättern till sommaren!

Hjoborna har redan uppmärksammat att Fie har kommit. Jag känner en tjej som är engagerad i HSS Hjo Segelsällskap. Hon hade koll på att båten hade kommit. En annan herre sa. "Ja, jag såg när ni kom" Så man kan inte vara anonym här, men det är bara positivt eftersom alla är så glada över att det kommer fler vackra båtar i hamnen.

Nähä, en pinne till i kakelugnen. Vi hörs!

Gömma nyckeln

Förresten... det återstår ett frågetecken på temat prylar:

var är nyckeln till dörrarna till ruffluckan?

Jag hoppas att den hänger i mina föräldrars nyckelskåp...

Flax

Vet ni? Jag har haft en helt otrolig tur....

Mina föräldrars grannar äger den båtplats där Fie låg fram till häromdagen. Nu ringde grannen och sa att någon från hamnföreningen hade ringt henne och oroat sig. Folkbåten låg ju kvar på deras plats, och hur skulle det gå nu när.............. de skall riva bryggan!

Jisses.

Dagen efter

Det är så skönt. Helt sagolikt skönt. Jag känner mig så otroligt avslappnad. Nästan som om jag gick runt i någon sorts halvsömn med söta drömmar. Tänk att man kan bli sån av att flytta en båt från punkt a till punkt b...

Vi, jag och maken, var borta hos Fie idag. Vi tänkte att vi skulle lägga över en presenning. Men! Det snöade ju som attan igår och inatt, så det var inte att tänka på. Över hela båten var det en hinna av is och snö...


Men, vi fixade lite med sånt vi kunde göra ändå. Det var sannerligen inte enkelt att lossa tampar vars knopar hade frusit till is!

Så, det får bli till att täcka över henne en annan dag. När hon har tinat.... och torkat..... Tror ni att det blir innan våren? ;-)

Succé!

Imorse kl 7 var jag och far på plats hos Fie i Ängeviken. Ett par minuter senare anlände BILEN! Och vilken bil, sedan... Ni anar inte så många finurliga lösningar han hade på den! Den kunde fälla upp stöttor precis där de behövdes, göra en grop som kölen passade i, trixa fram ett ställ till masten.... ja, käre tider.

Halvvägs åt vi frukost, jag och chaffören. De hade en förvånansvärt bra frukostbuffé på Tre Älgar, strax innan Grästorp.

Vid lunchtid kom vi fram till Hjo, och Fie passade som foten i påsen i sin nya kärra! Masten fick komma in i värmen i skjulet direkt - skönt.

Det finns faktiskt inte en enda detalj som jag är missnöjd med under det här ståhejet. Den befarade stormen uteblev, alla grejer höll, själva resan gick helt smärtfritt, och det funkade hur bra som helst med kärran. Så skönt!

Min ambition var att få hem Fie till Hjo innan vintern..... och en timme efter att vi hade lastat av henne började det snöa! Nu är luften vit av yrande snö, och jag skall tända i kakelugnen.

Sista saltvattnet

Så har Fie lämnat Härön. Vi, dvs jag, pappsen och Fie, hade lite av en uppvisning i att använda strömmar och vindar som samarbetspartners för att flytta henne. Det är inte alls långt till Ängeviken, där vi skall möta lastbilen imorgon bitti, men det blåste rätt kraftigt så det var lite av en utmaning ändå.




Men, det hela gick alldeles utmärkt och nu får hon sova vid kajen i Ängeviken inatt. Masten ligger på bryggan bredvid. Det är riktigt ruggväder ute, men hon är ju en härdad dam, så det skall nog gå väl.

Återkommer imorgon när jag och Fie är i Hjo!

Uppdatering på temat prylar

Alltså. I båten finns nu:

Stegen.
Bommen.
Spristaken.
Spinnakerbommen.
Bomstöttan.
Stöttorna som båten kan stå på om det av någon anledning inte skulle funka med kärran.
Klossarna och diverse "brälappar".
Diverse tampar och fändrar.

Kvar i föräldrarnas sjöbod finns (och som skall flyttas till Hjo så småningom):

En vit spann med ankarlinan och lite annat i.
En rosa spann med ett par små fändrar i.
En trälåda med en massa små fack fyllda med block, vantskruvar och sånt.
En trälåda med skot, taljan till häckstaget och diverse tampar. Brandsläckaren är i den också.
Två utdragslådor i trä som skall monteras under akterdäck. I dem finns sötvattensdunken och spritköket.
En röd platsback med vindskyddet till köket, det lilla spritköket och lite annat.

Seglen.
Spinnakern.
Supstugan, som i och för sig är sprucken, men som nog kan vara värd att försöka laga.
Dynorna till kojerna.
Durkarna.
Dörrarna (vad gör vi med de gamla nu när vi har så fina nya?) till ruffen.
Kojbottnarna.
Paddeln.
Den fina rorkulten.
Den dränkbara pumpen (funkar den?).
Draggen. Nu vet jag var den är...
Utombordaren. Men kättingen till låset är i trälådan med de små facken.
Bensindunken.
Vajrarna från den kvaddade riggen.


Mhm... Vad är det jag glömmer?

Nära

Längre ifrån sig än så här skulle man egentligen aldrig ha sin båt!

Man kan också se att vattnet stiger... det betyder att ett lågtryck är på väg. Nu har det dessutom börjat regna... så, det där ovädret är nog faktiskt på gång.

En hög för mamma.... en hög för Fie...

Idag har jag haft stora röjarprojektet bland prylarna som hör ihop med Fie. Alltihop var liksom omslutet av mina föräldrars sjöbod, om den är inte direkt tom i övrigt heller... så jag har flyttat på saker. Väldigt många saker. Och många gånger. Men, nu så! Nu är det hela uppdelat i tre högar, kan man säga - en sånt-som-skall-med-båten-när-vi-flyttar-henne-på-fredag-hög, en sånt-som-skall-med-men-som-vi-tar-senare-hög, och en sånt-som-mina-föräldrar-kan-slänga-om-de-inte-vill-ha-något-av-det-själva-hög.



Nu återstår bara ett par frågetecken....

Var är draggen? Jag hittade linan, men inte själva draggen.... Hm...

Ligger rorkulten i båten? Har den i så fall en bult i, så att den stannar i rodret när man har satt dit den? Ikväll skall vi bogsera båten en liten bit, och då är det ju högst väsentligt att den går att styra...

Blir det verkligen snöstorm på fredag??? Oh, shit. Jaja, Fie fyller ju 60 till sommaren, så hon har nog sett det mesta..... Och vad är väl en lastbilstur i snöstorm.... eller?

Pusslet är lagt

Nu så! Idag har alla bitarna som behövde falla på plats fallit just på plats. Så här är det tänkt:

Jag befinner mig i skrivande stund hos Fie. Eller ja, jag sitter inne i stugvärmen och hon ligger ute i kuling, mörker och ösregn.... De kommande dagarna skall jag ägna åt att klura på vad som skall åka med och se till att de är i ordning och sånt. Sedan.....

..... på fredag händer det! Nu är det klart med krankillen, att han lyfter upp Fie på flaket kl 7 på fredag morgon. Och så bär det av. Äntligen!

Maken min har gjort en välgärning idag också. Han har hämtat ut en nyckel till uppställningsplatsen där Fie skall stå i vinter. Så, när vi kommer dit med lastbilen så kommer vi in genom grinden. Och kärran står där och väntar.

Så, nu är det nog inga frågetecken kvar.

Delseger vunnen

Min båtkärra är i Hjo!! Yipiiekayooooh! :-)

Imorgon drar projektet vidare - nu skall Fie till Vättern!

Get ready for phase one!

Imorgon är det dags för steg ett! Håll tummarna för att allt klaffar, men så här är det tänkt:

En snubbe med en lastbil ringer till en annan snubbe som jobbar där båtkärran finns. De träffas och båtkärran hoppar upp på lastbilen. Sedan kör snubben med lastbilen från Eslöv till Hjo. En tredje snubbe, som jobbar på åkeriet, ringer till mig när de är på väg. Då ringer jag en fjärde snubbe, som möter lastbilen på båtuppställningsplatsen för att öppna grinden. Båtkärran hoppar ut ur lastbilen. Och slutligen betalar jag en femte snubbe för hela kalaset, eftersom det är han som äger båtkärran nu, så att den blir min på riktigt.

Sedan kan fas två ta vid....

Det tar sig.

Det tar sig.... Nu har jag fått korn på en kille med en kranbil. Han har en vagga på flaket, och en tillräckligt stark kran. Utmärkt. Och han säger hela tiden "Inga problem, vet du!". Skönt.

Dessutom har jag nåtts av ett rykte att LBC, som ligger si så där 200 meter hemifrån mig och samtidigt si så där 100 meter från uppställningsplatsen, eventuellt har en bil som emellanåt går till Skåne och sedan tom hit till Hjo igen. Bingo! Jag måste ju liksom fixa hem en kärra till Fie.... från Eslöv..... Den här tråden skall jag ta tag i imorgon!

Snart händer det.

Lägesrapport

Idag har jag hälsat på hos Fie. Hon ligger där hon ligger, i hamnen som blir mer och mer tömd på andra båtar. Stackars lilla ensamma folkbåtsdamen.

Men, jag närmar mig sakta men säkert en plan för att flytta henne till Vättern. Så, när som helst kanske det händer..... Alla framsteg kommer såklart att rapporteras här!

Snubben på kommun

Jag rör mig inte speciellt snabbt i mitt lilla projekt om att flytta Fie till Hjo, men häromdagen pratade jag åtminstone med snubben på kommunen som håller i båtplastserna - både i vattnet och på land. Så, nu har jag någonstans att göra av henne när hon kommer hit. Det blir ingen inomhusförvaring den här vintern, men hon har ju stått ut de senaste...... 20 åren?..... så det kommer ju gå bra iår också.

Snubben sa att det är fullt i hamnen, men att jag hamnar (haha!) i kön för att få en plats. Det är nog lite turbulens i mars, när han skickar ut fakturorna, trodde han. Och min plan är att gå ner i hamnen och snacka med gubbarna på kajen.... de vet var jag kan lägga Fie, det är jag övertygad om.

Det var så långt just nu...

Saker man måste ha med sig...

... när man skall flytta sin folkbåt från västkusten till Vättern (mest är detta ett sätt för mig själv att samla mina tankar lite, så att vi inte glömmer kvar något som är svårt att flytta i efterhand):

Båten.
Masten.
Bommen.
Stående och löpande rigg (inklusive vantskruvar, men de sitter redan på plats - men glöm inte blocket och repet som hör till häckstaget, de sitter kvar på den kvaddade riggen).
Den lilla pilleguren som skall sitta strax under likrännan på masten för att seglet skall gå lättare in i rännan - vad heter en sådan? (den ligger i den vita spannen på rännet i sjöbon).

Seglen = storen, focken och spinnackern.
Spristaken och spinnackerbommen.
Aktersnurran.
Bensindunken och slangen.
Draggen + linan + spannen som linan ligger i så att den löper bra.
Öskaret.

Durkarna.
Kojbottnarna.
Madrasserna till kojerna.
Dörrarna (jo, hon har dubbeldörrar och inte luckor - mycket tjusigt).
Maststöttan.
Paddeln.
Båtshaken.

Spritköket.
Brandsläckaren (vad säger det om mina associationsmönster att det är nästa sak jag kommer att tänka på efter köket??).
Sötvattensdunken (jo, jag vet att vattnet i Vättern till skillnad från det i havet går att dricka!).
En och annan kaffepanna och kastrull (men lämna kvar osthyveln och sånt hos mor och far!).

Fändrarna.
Förtöjningslinorna (4 st med gummikorvar på + ett par jättelånga).
Bergskilarna och hammaren (använder man någonsin dem på Vättern? Någon som vet??).
Diverse andra bra-å-ha-snören (men släng mycket av det som är gammalt och trist!).

Trälådorna som inte har blivit monterade under akterdäck än.
Signalhornet.
Den rosa plasthinken som man aldrig gör annat än xxxxx i.


Jag fyller på senare om jag kommer på fler saker.... :-)

Rapport från första parkett

Idag har hela dagen, traditionsenligt, ägnats åt att från första parkett i föräldrarnas trädgård bevittna Tjörn Runt.

Si så där 500 båtar klämmer sig igenom sundet som på det smalaste stället bara är 60 meter brett, inom loppet av 6-7 timmar. Mycket plats och lite trä... tyvärr. Idag var vädret fullständigt perfekt, med ca 10 sekundmeter västlig vind. Det innebär halvvind genom sundet, och vi fick faktiskt se hastigheter över 25 knop genom sundet! Vilket mäktig syn det är när en gigantisk trimaran reser sig på två pontoner!

I mina ögon är dagen hjälte folkbåtsägarna med nummer 374 i seglet. Det var den enda folkbåten som passerade Kyrkesund, och i programmet fanns bara ytterligare en anmäld. Den såg vi aldrig till, så vi vet ju inte om den startade över huvud taget. Hur som helst, en placering som 148 totalt blev det! Väl kämpat!

Mycket glädjande är att årets totalvinnare inte blev någon av de superstora flerskrovsbåtarna med så mycket reklam på att man knappt ser besättningen - utan en Neptunkryssare! Gratulerar, Göran Haglund - så ska de tas!

Här ser ni vinnaren, längst till höger i bild:

Vänner på Vättern

Folkbåt nummer 1234 (kul nummer!) siktades igår kväll i Hjo hamn. De var på besök, och har Jönköping som hemmahamn. Kul att se att det finns träfolkor på Vättern - det ger mig hopp inför kommande äventyr med att flytta dit Fie...

(jo, det är en folkbåt där i mitten av bilden... det där var det bästa min mobiltelefonkamera kunde åstadkomma...)

Vänner på havet

Folkbåt nummer 826 siktades i Kyrkesund, den sista dagen i juli - men en av sommarens första med fint segelväder!

Och strax därefter kom en av västkustens många vackra segelskutor, Britta från Uddevalla:

Konsten att flytta en tiometers träpinne

Så här gör du om du behöver flytta en folkbåtsmast från punkt A till punkt B, och dessutom vill se det hela som en trivsam utflykt:

Börja med att åka till din pappa (ta med dig din make!) och njut av att det för en gångs skull är solsken!

Anlita pappsen som skeppare och dra till havs med hans nya motorbåt av modell pensionärsracer. Njut av att se Tjörnbroarna mitt i det glittrande havet!

Knyt fast och leta upp masten. Gläds åt att alla prylar verkar vara på plats och att masten har mått bra under transporter och förvaring och en massa ståhej!

Bär och kånka och slit! Trä masten fram och tillbaka och hit och dit, och var glad åt att du trots allt har lyft lite skrot på gymmet under vintern.

Lägg ner masten på bryggan, men passa på att fylla på lite energi innan projektet fortsätter. Njut av finfin lufttorkad skinka och mogen melon!

Lyft ombord masten och surra - ordentligt! Var glad att pappas plastbalja har många ställen att fästa repet!

Håll i dig! Tacka både Nimbus och Gud Fader för att baljan har rutor, och vindrutetorkare!

Använd gärna ett par grannar för att lyfta iland masten, och klura sedan ut en bra plats att förvara den i väntan på nästa projekt.... rigging!

Lägesrapport...

Vad kan man säga om den svenska sommaren 2007 så långt? Regn! Och mera regn.

Fast egentligen så gör det mig inte så mycket, trots att jag ännu inte ens har riggat Fie. Jag har haft fullt upp på hemmafronten med projekt Bevara Gammalt Trähus - och det har varit riktigt roligt. Men tanken är att jag skall rigga på inom kort och att jag skall hinna segla ett par små turer innan det blir dags att frakta henne till Hjo.

Det kluriga är att det är en ny mast som skall på, och den är genomgående medan den förra stod på däck. Men jag har läst på lite om klassregler och sånt, så jag hoppas att det skall gå smärtfritt att bygga om... Är det någon som har någon erfarenhet av en sådan förändring? Vad skall vi tänka på? Finns det några fällor att undvika? Jag tar tacksamt emot alla tips!

Jag såg förresten på nyheterna för en stund sedan om att Tall Ships Race är i Stockholm nu. Många vackra båtar! Och när jag ser bilderna på de där skutorna så måste jag medge att det suger i skutseglingstarmen. Jag ägnade i princip varenda ledig stund under högstadiet och gymnasiet åt att klättra i master, skrapa och lacka träblock, lära skolbarn namnet på olika tampar och bära omkring på gigantiska konservburkar. Så det känns lite märkligt att inte vara med när de samlas så där - men å andra sidan så ser jag det där som ett avslutat kapitel i mitt liv. Nu är det trähus och fruktträdgård som gäller... och folkbåt såklart!! :-)

Hur allting började

Allting började med att jag såg en annons i en kvällstidning... det stod "Folkbåt bortskänkes" och jag kunde inte låta bli att ringa. Redan det första samtalet blev flera timmar långt, för jag och den dåvarande ägaren hade så mycket att säga om att gamla träbåtar står och förfaller. Han hade flera andra pågående projekt, och hade i sin tur fått folkbåten gratis. Men nu kände han att han inte hade tid med den och ville ge den vidare. Jag föll för frestelsen, och resten vet ni...

Idag surfade jag runt lite på blocket, för jag behöver ju en ny kärra till Fie inför höstens flytt till vättern. Och där hittade jag den här annonsen....

http://www.blocket.se/vi/12479273.htm?ca=13_s

Någon som känner sig manad att göra en kulturgärning? Jag har redan gjort min...

Lillasyster sjösatt

Nu är lillasyster Doris sjösatt! Hon skall heta Lärkan, eftersom hon är byggd i lärk. Fyndigt värre. :-) I strålande solsken, vilket ju var rena rama lyckträffen efter det fullkomligt spöregnade dagen innan, lyfte Kyrkesundsfärjan i henne med sin kran, till allmän beskådan och beundran.

Bilder på hela bygget finns på http://www.haroinfo.se/html/bilder/bilder2007/070211-dories-bygget/visabilder.html - längst ner ser du resultatet och sjösättningen.

Annars är det inte så mycket nytt på min folkbåtsfront... Men idag har jag fått ett mail om en kärra som jag skulle kunna köpa! När Fie skall till Skaraborg i höst måste jag ha en ny kärra att ställa henne på... Vad gjorde vi folkbåtsentusiaster utan folkbåtsbörsen på www.folkbat.se? Där kan man hitta allt man behöver! Och folkbåtsägare är ett skönt släkte, det finns alltid någon som svarar när man har en fråga.

Idag är det sista arbetsdagen innan semestern! Vi ses på havet! Eller ja.... i alla fall efter det att jag har fått upp min nya rigg...

Livstecken

Varför händer det inget nytt på folkbåtsbloggen, kanske du undrar... Tja...

Det är helt enkelt för att det är status quo. Båten guppar i havet hos mina föräldrar och jag har fortfarande ca 30 mil att åka för att komma dit.

Men! Inom kort blir det semester och då blir det andra bullar!

Vi har köpt en ny rigg, som är genomgående. Den gamla stod på däck. Så där behövs ju en del pyssel... Och därför är jag på jakt efter bilder på hur mastfot och genomföring ser ut på andra folkbåtar - har du en sådan? Hör gärna av dig i så fall...

Dessutom måste jag klura ut hur jag skall bära mig åt för att transportera Fie till Hjo i början av hösten. Kanalen? Nej tack. Men alla andra tips mottages tacksamt!

Utlovade bevis

Här är de utlovade bildbevisen från sjösättningen i tisdags kväll! Fie hängde sedan i remmarna i ungefär ett dygn, nedsänkt så långt det var möjligt. Sedan tog min pappa med sig henne hem till sin brygga och satte i en dränkbar pump - det hela avlöpte helt enkelt som det brukar...

Pappsen och krankillen har varit med förr...

Vattnet strömmar in i kölsvinet,
men remmarna håller henne i ett stadigt grepp...

Nästa gång Fie sjösätts blir det i Vättern. I höst skall vi genomföra projekt Flytta Folkbåt och det känns faktiskt riktigt bra. Det skall bli skönt att ha henne på närmare håll. Och maken tycker att det är en klar fördel med Vättern att den är fri från stenar om hans fru kan segla på...

Lillasyster Doris

Min pappa är inte bara sjösättningschef, han är båtbyggare också. Just nu håller han på med ett projekt där han bygger en ny doris - dvs den utrotningshotade flatbottnade roddbåten som bara finns runt Kyrkesund. Han håller till i sin grannes sjöbod, och det börjar ta form!

Titta på http://www.haroinfo.se/html/bilder/bilder2007/070211-dories-bygget/visabilder.html - där finns bilder!

Touch down!

Hipp hipp.... hurra! Hurra!! HURRAA!!!!!

Nu är Fie i vattnet. Äntligen. Tack, pappsen och mamsen för hjälpen. :-)

Jag tror att det finns lite bildbevis, så det kommer nog lite sådana här inom kort.

Det tar sig

Jag fick just en rapport från far min, alias sjösättningschefen, och han säger att trädgårdsslangen och trasmattorna gör nytta. Hon tätar för varje dag, och det blir sjösättning någon kväll i veckan som kommer.

Det är ju lite trist att inte kunna vara med, bara....

Qué pasa?

Min svärfar ringde just och sa att det har brunnit på en annan av mina favoritbåtar - Ingo från Göteborg..... Vad är det med världen? Den här gången gick det bra och alla ombord klarade sig fint. Tack och lov.

Bohuslänningen skriver så här:
http://www.bohuslaningen.se/artikel_pm_standard.php?id=312944&avdelning_1=101&avdelning_2=140

Lycka!

Idag när jag kom hem från jobbet låg det tre (ja, tre!) Folkbåtsnytt och väntade på mig! Vilken lycka! :-)

Så kan det gå när man bott utomlands ett par år och inte varit medlem, för att sedan komma hem och vilja vara med i klubben igen. Trevligt!

Nu återstår bara att betala medlemsavgiften också. Skall göra det.

Förresten... Dessutom var jag själv med i den ena tidningen- det var ett reportage om mig i nr 2 2006. Känd från pressen!

Fy så ledsen jag blev...

...när jag hörde om branden på Cutty Sark i London. Jag har varit där och sett henne, och jag har alltid fascinerats så av teseglingarna. Hon var det enda bevarade skeppet sedan dess, och jag vill bara gråta när jag ser bilderna på hur hon stod i lågor. Så sorgligt.

Så här skriver GöteborgsPosten: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=380&a=347285

Här kan ni läsa på Cutty Sarks egen sajt, och en massa hälsningar och kommentarer de har fått:
http://www.cuttysark.org.uk/index.cfm?fa=contentNews.newsDetails&newsId=19600&ieFix=true#4709

Sorgligt är ordet.

Jag vill slå ett slag...

... för en sajt om ett renoveringsprojekt som pågår i Norge. Adressen är www.savemohawk.com och den handlar om ketchen S/Y Mohawk II.

Hon är (förlåt, Fie!) den vackraste båten jag seglat någonsin. Hon byggdes 1904 i England, och när hon var ute på en sväng (i engelska kanalen) för att fira sin hundraårsdag blev hon rammad av en nederländsk trålare (med bulb som gjorde ett stort hål i bordläggningen). Hon sjönk snabbt och - tack gode gud! - alla ombord klarade livhanken. Det skar i mitt hjärta när jag hörde det, och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka.

Det är scoutförbundet i Oslo som äger och driver båten, och efter att ha bärgat henne och fått hem henne till Norge så jobbar de nu med att renovera henne. Vilket arbete de gör!

Så - besök gärna sajten och följ deras kamp för att kunna sjösätta nästa sommar!

En tredje kategori

Jag insåg att det finns en tredje kategori människor som kommer fram till en för att man har en träbåt.... Den första var ju platsbåtsägarna som säger "Usch, så mycket jobb!". Den andra var plastbåtsägarna som säger "Ja..." med längtan i blicken.

Och den tredje är träbåtsägarna som vet precis hur det är!

En snubbe kom fram och frågade om det är mahogny i alla borden. Nä, svarade jag - det är furu i de vitmålade. Han svarade:

- Åh, så skönt. Mahogny är ett ¤%&&"#¤! träslag... det enda det duger till är att bygga pianon! Tro mig... jag har en hel båt i mahogny.

Äntligen!

Så där ja... Då var hon klar att sjösättas.

Idag har jag lackat listerna en gång till, och målat vitfärgen. Det är en speciell känsla att ta bort maskeringstejpen!

Det som återstår nu är att min gamle far skall lägga i en trädgårdsslang i båten, och så skall den få stå och rinna ett tag... tills hon är åtminstone lite förberedd för att hoppa i havet. Det minskar läckaget vid sjösättning avsevärt att hon redan är lite blöt.

Se så fin hon blev!

Men idag!

Imorse ringde klockan vid 7. Usch och fy. Men om båten skall bli klar så gäller det ju liksom att få upp farten. Tack och lov var vädergudarna på min sida, för det regnade och blåste så vi kunde somna om igen...

Ett par timmar senare, däremot, var det dags. Solsken och en lätt bris genom Kyrkesund - perfekt båtfixarväder!

Den här gången hade jag sällskap av maken och målet för dagen var en målad botten och en lackad list på babordsidan. Han tog ansvar för bottenfärgen, det brukar han göra och det brukar gå bra. Och jag gav mig på lacken på den där listen.

Dessvärre är det en lackskada på det översta bordet (lackad mahogny, resten av borden är vitmålad furu). Men, värmepistolen, skrapan, slipmaskinen och jag är bra kamrater. Här är en före- och en efterbild:

Lägg märke till att det mörka partiet är det skrapade, och det ljusa är den gamla lacken! Det är inte klokt så solblekt hon börjar bli, min skuta. Fast det är klart... det är snart 10 år sedan det där bordet var trärent senast...

Nä, nu är jag hungrig! Mat...

Nähä...

Ja, idag blev då rakt inget lackat och målat i alla fall...

När vi hade åkt de 27 milen (eller vad det nu är, men det tar 3 timmar att köra) möttes vi av ösregn och kuling. Inte direkt något vårrustarväder, alltså.

Bättre lycka imorgon. Godnatt.

Utsikter till... söndag?

Vad tror ni? Hur blir vädret blir i helgen? De lovar omväxlande med eventuella skurar och så... Vågar man lacka och måla vitfärg?

Vi får väl se...

Förresten!

Det är ingen som har en båtkärra över som kan passa en folkbåt?

Jag behöver en förvaringskärra som duger att dra henne mellan uppställningen och hamnen, när hon väl har kommit hit till Hjo. Och så måste den vara bra för henne att stå på under vinterhalvåret.

Några tips?

Behövd

Det tog mig sju år. Men nu har jag börjat tänka tanken att flytta Fie från västkusten till Vättern. Anledningarna är två: 1) jag bor i Hjo, ett stenkast från hamnen 2) uppställningsplatsen där hon står nu lägger ner pga miljökrav de inte kan leva upp till så jag har ingenstans att göra av henne till hösten.

För en stund sedan gick vi en promenad här i Hjo, jag och maken. Vi passerade hamnen och träffade en träbåtsentusiast vi känner. Han hade just sjösatt sin pärla och konstaterade att den eldrivna pumpen gjorde sitt jobb. Jag sa att jag tänker flytta hit Fie och hans kommentar var:

"Ja, Vättern behöver fler folkbåtar."

Två kategorier

Om man står på en båtuppställningsplats en helg i maj och fixar med sin träbåt så får man väldigt många kommentarer från andra. Och jag konstaterade i helgen att det finns två kategorier av uttalanden...

Den enda är de som säger "Ojojoj, så mycket jobb du har där, hörru!". Och så går de femton meter bort till sin Maxi i 35-fotsklassen och gnuggar och gnider med pyttesmå trasor i flera timmar. Och olika flaskor med olika medel flyger åt alla håll...

Den andra är de som suckar och säger "Ja... Nu för tiden har jag ju en plastbåt. Det där är väl en folkbåt, va? Vad är det för nummer?" Och så går de femton meter åt ett annat håll till sin Maxi i 35-fotsklassen men passar på att låna ström ur min dosa, så att de får en anledning att komma tillbaka och titta...

Påbörjat

Efter att ha fått alldeles för lite kärlek de senaste åren, har Fie nu börjat vårrustas. Jag ägnade helgen åt att skaffa mig en ordentlig träningsverk i varenda muskel.

Först skrapade jag hela botten. Det jobbiga med det är att det liksom snöar (eller mer som en lavin, stundtals) flagnad bottenfärg över en när man krälar där under magen på båten. Kransnubben kallade mig för smurf efter en stund - så blå var jag i ansiktet, i håret, på händerna...

Så slipade jag de vita borden - med en slipmaskin, tack och lov... Den vita färgen är helt ok, så det får räcka att måla ett lager vitfärg där innan sjösättning. Men nu är det i alla fall förberett för det...

Sedan gav jag mig på avbärarlisten. Fie har en list längs hela skrovet, och sedan en liten list stående på däcket som en liten reling. Båda i mahogny, men nu gick det knappt att se annat än lackflagor. Så, det krävdes en hel del skrapande (det är en lyx att kunna låna grannens varmluftspistol!) och slipande innan det ens gick att tänka tanken att börja lacka.

Och så hann jag få på ett lager lack på de där listerna innan helgen var över och det började regna...

I helgen som kommer får det bli till att ta tag i listerna på babordsidan - för nu hann jag bara med styrbord - och att måla lite vitt och lite blått... men förhoppningsvis får jag lite hjälp av min gubbe då!

Så där ja

Så har då bloggosfären utökats med en träbåtsblogg. Här tänker jag dela med mig av vad jag funderar på medan jag slipar och skrapar och målar och lackar på min Nordiska Folkbåt i trä från 1948. Hon heter - precis som bloggen - Fie I. Och i seglet står det F S-224.

Välkommen!