Utlovade bevis

Här är de utlovade bildbevisen från sjösättningen i tisdags kväll! Fie hängde sedan i remmarna i ungefär ett dygn, nedsänkt så långt det var möjligt. Sedan tog min pappa med sig henne hem till sin brygga och satte i en dränkbar pump - det hela avlöpte helt enkelt som det brukar...

Pappsen och krankillen har varit med förr...

Vattnet strömmar in i kölsvinet,
men remmarna håller henne i ett stadigt grepp...

Nästa gång Fie sjösätts blir det i Vättern. I höst skall vi genomföra projekt Flytta Folkbåt och det känns faktiskt riktigt bra. Det skall bli skönt att ha henne på närmare håll. Och maken tycker att det är en klar fördel med Vättern att den är fri från stenar om hans fru kan segla på...

Lillasyster Doris

Min pappa är inte bara sjösättningschef, han är båtbyggare också. Just nu håller han på med ett projekt där han bygger en ny doris - dvs den utrotningshotade flatbottnade roddbåten som bara finns runt Kyrkesund. Han håller till i sin grannes sjöbod, och det börjar ta form!

Titta på http://www.haroinfo.se/html/bilder/bilder2007/070211-dories-bygget/visabilder.html - där finns bilder!

Touch down!

Hipp hipp.... hurra! Hurra!! HURRAA!!!!!

Nu är Fie i vattnet. Äntligen. Tack, pappsen och mamsen för hjälpen. :-)

Jag tror att det finns lite bildbevis, så det kommer nog lite sådana här inom kort.

Det tar sig

Jag fick just en rapport från far min, alias sjösättningschefen, och han säger att trädgårdsslangen och trasmattorna gör nytta. Hon tätar för varje dag, och det blir sjösättning någon kväll i veckan som kommer.

Det är ju lite trist att inte kunna vara med, bara....

Qué pasa?

Min svärfar ringde just och sa att det har brunnit på en annan av mina favoritbåtar - Ingo från Göteborg..... Vad är det med världen? Den här gången gick det bra och alla ombord klarade sig fint. Tack och lov.

Bohuslänningen skriver så här:
http://www.bohuslaningen.se/artikel_pm_standard.php?id=312944&avdelning_1=101&avdelning_2=140

Lycka!

Idag när jag kom hem från jobbet låg det tre (ja, tre!) Folkbåtsnytt och väntade på mig! Vilken lycka! :-)

Så kan det gå när man bott utomlands ett par år och inte varit medlem, för att sedan komma hem och vilja vara med i klubben igen. Trevligt!

Nu återstår bara att betala medlemsavgiften också. Skall göra det.

Förresten... Dessutom var jag själv med i den ena tidningen- det var ett reportage om mig i nr 2 2006. Känd från pressen!

Fy så ledsen jag blev...

...när jag hörde om branden på Cutty Sark i London. Jag har varit där och sett henne, och jag har alltid fascinerats så av teseglingarna. Hon var det enda bevarade skeppet sedan dess, och jag vill bara gråta när jag ser bilderna på hur hon stod i lågor. Så sorgligt.

Så här skriver GöteborgsPosten: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=380&a=347285

Här kan ni läsa på Cutty Sarks egen sajt, och en massa hälsningar och kommentarer de har fått:
http://www.cuttysark.org.uk/index.cfm?fa=contentNews.newsDetails&newsId=19600&ieFix=true#4709

Sorgligt är ordet.

Jag vill slå ett slag...

... för en sajt om ett renoveringsprojekt som pågår i Norge. Adressen är www.savemohawk.com och den handlar om ketchen S/Y Mohawk II.

Hon är (förlåt, Fie!) den vackraste båten jag seglat någonsin. Hon byggdes 1904 i England, och när hon var ute på en sväng (i engelska kanalen) för att fira sin hundraårsdag blev hon rammad av en nederländsk trålare (med bulb som gjorde ett stort hål i bordläggningen). Hon sjönk snabbt och - tack gode gud! - alla ombord klarade livhanken. Det skar i mitt hjärta när jag hörde det, och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka.

Det är scoutförbundet i Oslo som äger och driver båten, och efter att ha bärgat henne och fått hem henne till Norge så jobbar de nu med att renovera henne. Vilket arbete de gör!

Så - besök gärna sajten och följ deras kamp för att kunna sjösätta nästa sommar!

En tredje kategori

Jag insåg att det finns en tredje kategori människor som kommer fram till en för att man har en träbåt.... Den första var ju platsbåtsägarna som säger "Usch, så mycket jobb!". Den andra var plastbåtsägarna som säger "Ja..." med längtan i blicken.

Och den tredje är träbåtsägarna som vet precis hur det är!

En snubbe kom fram och frågade om det är mahogny i alla borden. Nä, svarade jag - det är furu i de vitmålade. Han svarade:

- Åh, så skönt. Mahogny är ett ¤%&&"#¤! träslag... det enda det duger till är att bygga pianon! Tro mig... jag har en hel båt i mahogny.

Äntligen!

Så där ja... Då var hon klar att sjösättas.

Idag har jag lackat listerna en gång till, och målat vitfärgen. Det är en speciell känsla att ta bort maskeringstejpen!

Det som återstår nu är att min gamle far skall lägga i en trädgårdsslang i båten, och så skall den få stå och rinna ett tag... tills hon är åtminstone lite förberedd för att hoppa i havet. Det minskar läckaget vid sjösättning avsevärt att hon redan är lite blöt.

Se så fin hon blev!

Men idag!

Imorse ringde klockan vid 7. Usch och fy. Men om båten skall bli klar så gäller det ju liksom att få upp farten. Tack och lov var vädergudarna på min sida, för det regnade och blåste så vi kunde somna om igen...

Ett par timmar senare, däremot, var det dags. Solsken och en lätt bris genom Kyrkesund - perfekt båtfixarväder!

Den här gången hade jag sällskap av maken och målet för dagen var en målad botten och en lackad list på babordsidan. Han tog ansvar för bottenfärgen, det brukar han göra och det brukar gå bra. Och jag gav mig på lacken på den där listen.

Dessvärre är det en lackskada på det översta bordet (lackad mahogny, resten av borden är vitmålad furu). Men, värmepistolen, skrapan, slipmaskinen och jag är bra kamrater. Här är en före- och en efterbild:

Lägg märke till att det mörka partiet är det skrapade, och det ljusa är den gamla lacken! Det är inte klokt så solblekt hon börjar bli, min skuta. Fast det är klart... det är snart 10 år sedan det där bordet var trärent senast...

Nä, nu är jag hungrig! Mat...

Nähä...

Ja, idag blev då rakt inget lackat och målat i alla fall...

När vi hade åkt de 27 milen (eller vad det nu är, men det tar 3 timmar att köra) möttes vi av ösregn och kuling. Inte direkt något vårrustarväder, alltså.

Bättre lycka imorgon. Godnatt.

Utsikter till... söndag?

Vad tror ni? Hur blir vädret blir i helgen? De lovar omväxlande med eventuella skurar och så... Vågar man lacka och måla vitfärg?

Vi får väl se...

Förresten!

Det är ingen som har en båtkärra över som kan passa en folkbåt?

Jag behöver en förvaringskärra som duger att dra henne mellan uppställningen och hamnen, när hon väl har kommit hit till Hjo. Och så måste den vara bra för henne att stå på under vinterhalvåret.

Några tips?

Behövd

Det tog mig sju år. Men nu har jag börjat tänka tanken att flytta Fie från västkusten till Vättern. Anledningarna är två: 1) jag bor i Hjo, ett stenkast från hamnen 2) uppställningsplatsen där hon står nu lägger ner pga miljökrav de inte kan leva upp till så jag har ingenstans att göra av henne till hösten.

För en stund sedan gick vi en promenad här i Hjo, jag och maken. Vi passerade hamnen och träffade en träbåtsentusiast vi känner. Han hade just sjösatt sin pärla och konstaterade att den eldrivna pumpen gjorde sitt jobb. Jag sa att jag tänker flytta hit Fie och hans kommentar var:

"Ja, Vättern behöver fler folkbåtar."

Två kategorier

Om man står på en båtuppställningsplats en helg i maj och fixar med sin träbåt så får man väldigt många kommentarer från andra. Och jag konstaterade i helgen att det finns två kategorier av uttalanden...

Den enda är de som säger "Ojojoj, så mycket jobb du har där, hörru!". Och så går de femton meter bort till sin Maxi i 35-fotsklassen och gnuggar och gnider med pyttesmå trasor i flera timmar. Och olika flaskor med olika medel flyger åt alla håll...

Den andra är de som suckar och säger "Ja... Nu för tiden har jag ju en plastbåt. Det där är väl en folkbåt, va? Vad är det för nummer?" Och så går de femton meter åt ett annat håll till sin Maxi i 35-fotsklassen men passar på att låna ström ur min dosa, så att de får en anledning att komma tillbaka och titta...

Påbörjat

Efter att ha fått alldeles för lite kärlek de senaste åren, har Fie nu börjat vårrustas. Jag ägnade helgen åt att skaffa mig en ordentlig träningsverk i varenda muskel.

Först skrapade jag hela botten. Det jobbiga med det är att det liksom snöar (eller mer som en lavin, stundtals) flagnad bottenfärg över en när man krälar där under magen på båten. Kransnubben kallade mig för smurf efter en stund - så blå var jag i ansiktet, i håret, på händerna...

Så slipade jag de vita borden - med en slipmaskin, tack och lov... Den vita färgen är helt ok, så det får räcka att måla ett lager vitfärg där innan sjösättning. Men nu är det i alla fall förberett för det...

Sedan gav jag mig på avbärarlisten. Fie har en list längs hela skrovet, och sedan en liten list stående på däcket som en liten reling. Båda i mahogny, men nu gick det knappt att se annat än lackflagor. Så, det krävdes en hel del skrapande (det är en lyx att kunna låna grannens varmluftspistol!) och slipande innan det ens gick att tänka tanken att börja lacka.

Och så hann jag få på ett lager lack på de där listerna innan helgen var över och det började regna...

I helgen som kommer får det bli till att ta tag i listerna på babordsidan - för nu hann jag bara med styrbord - och att måla lite vitt och lite blått... men förhoppningsvis får jag lite hjälp av min gubbe då!

Så där ja

Så har då bloggosfären utökats med en träbåtsblogg. Här tänker jag dela med mig av vad jag funderar på medan jag slipar och skrapar och målar och lackar på min Nordiska Folkbåt i trä från 1948. Hon heter - precis som bloggen - Fie I. Och i seglet står det F S-224.

Välkommen!