122

Tjohooooo! Yipiiiieee! :-)

Fie skall bo i Hjo hamn i sommar. Nu har hon fått en plats. Nummer 122 på den norra piren.

Välkomna att hälsa på henne där! Hrm.... skall bara få i henne först.....

Håll tummarna!

Om en liten stund skall snubben på kommunen ringa mig och tala om hur det har gått med mitt köande för att få en plats i hamnen i Hjo.... håll tummarna!

Förresten, nu är botten skrapad. Det är tur att hon inte är större, för fy 17 så jobbigt det är att skrapa botten...

Blott blått

Idag har solen visat sig från sin bästa sida över Hjo. Och vad kan då vara bättre än att ägna en ledig lördag åt att bli fullständigt blå av bortskrapad bottenfärg?

Jag höll på i ett par timmar på förmiddagen, sedan cyklade jag hem (det kan man inte göra när man har 30 mil att åka till båten!) och åt lite lunch. Tillbaka igen för ytterligare ett par timmars skrapande. Jag kom nog ungefär halvvägs i yta räknat, men jag har klarat av de jobbigast ställena. Här kan ni se en kombinerad före- och efterbild:

Jag hittade ett fåtal, men dock, havstulpaner på Fies mage. Det kändes nästan lite rituellt att skrapa bort dem, för det lär ju dröja innan det växer sånt på henne igen.

Maken kom på besök på sin moppe, och för Jannes skull fotograferade han sin snygga hustru i sitt esse.

Igång

Så är det igång. Rodret är skrapat. (Nej, Janne - jag hade ingen fotograf med mig.) Ikväll när jag kom hem från jobbet, trött som bara den, sa min kloke make: "Så, här är skrapan - gå nu bort till Fie och njut lite av att skrapa henne på magen." Och så blev det.

Kvällssol. Stilla. Fie. Ensamhet. Min man vet vad jag behöver.

Samma kloke make var i färgaffären idag också. Där kommer vi att kunna hitta rätt färg, det känns skönt! Hur som helst så berättade maken för färggubben att vi har flyttat hit Fie från kusten, och att det är ett stort beslut för mig. Färggubben svarade: "Det är ju jättebra att ha båten här - då slipper man ju åka härifrån på sommaren." Så kan man ju se det.

Efterlysning

Jag skulle behöva lite råd angående bottenfärg. Innan hade jag ju Fie i havet, och där råder ju helt andra förutsättningar än i hennes nya hemmavatten. Är det någon som vet vilken typ av bottenfärg som är att rekommendera för en träbåt i Vättern?

Bredvid en av träbåtarna på uppställningsplatsen (jodå, där finns faktiskt några stycken) stod en sådan här burk:

Det som står på burken är alltså "International Cruiser Eco, Metall- och Biocidfri Självpolerande Bottenfärg". Vad vet ni om den?

En annan tanke som jag har är vad jag skall göra med den gamla färgen, dvs den som sitter på Fie just nu. Tidigare år har jag skrapat av det som suttit löst och sedan klafsat på ny färg uppe på den gamla. Men.... är det dumt att ha kvar den gamla sorten (giftig som tusan) under den nya? Hur blir det med kemin i detta, liksom...

Så - alla tips och trix om bottenfärg i sötvatten är välkomna!

Tittat till

Idag har det varit fint (men lite för kallt för att det skulle vara behagligt) vårväder i Skaraborg. Jag och maken var och hälsade på Fie och lyfte på presenningen. Precis som jag hade hoppats så var hon torr och fin inuti. Utmärkt!

Vi tittade till Fies mast också, som ligger inne i ett skjul. Den hade det alldeles utmärkt, den också.

På begäran

En liten lägesrapport på begäran...

Jo, visst borde jag börja skrapa, slipa, lacka och måla snart. Och ge mig på riggningsprojektet. Och hämta alla prylarna från Härön till Hjo. Och ta tag i att fixa en båtplats i hamnen i Hjo (Fie står i kön, men hur löser jag det om hon inte får en plats?).

Min plan var att dra igång under påskhelgen. Men...... då låg det 2 dm snö på Fie! Så, icke. Och efter det har jag varit bortrest. Så det är först nu som det börjar bli genomförbart.

Jag har några vänner som säger "det är så roligt att du har din båt här nu, för jag vill verkligen hjälpa till att skrapa och måla och sånt". Så jag är inte speciellt orolig.

Det slog mig förresten häromdagen att jag måste skaffa flytvästar. På kusten har det aldrig varit några problem, för hela huset, sjöbon och grannens hus är fyllda till bredden med just flytvästar. Jag menar, det är väl en sak att jag och maken har varsin - men vi måste nog ha ett par extra ombord till alla vänner som vill segla en sväng.

Jag återkommer när slipandet har dragit igång! :-)