Fie hängde fortfarande lika lugnt och stilla i kranens remmar - frid och fröjd.
När jag klev ombord med bensindunken i handen för att testa snurran, så öppnade sig plötsligt himmelen och jag fick värsta ösregnet över mig. Så jag satt på akterdäck, rykte i snöret och runt mig simmade gräsänder och skrattade åt mig. Tror ni att jag kände mig som han i Sällskapsresan/SOS? :-)
Hur som helst så startade snurran duktigt, och efter en stund insåg jag att den dränkbara pumpen faktiskt klarade att hålla undan vattnet i kölsvinet. Så, jag bestämde mig för att flytta över Fie till bryggan mitt emot kranen, där hon inte är lika mycket i vägen. Och det gick finfint!
Så, nu flyter hon av egen kraft - om än med hjälp av pumpen. Förra året krävdes hamnkontorets monsterpump som förstärkning...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar