När jag kom ner till hamnen möttes jag av synen av segelsällskapets 606:or utanför vågbrytaren - det såg riktigt härligt ut!
Så här års mår gamla träbåtar absolut bäst av att få komma i vattnet, så att de slutar torka. Så det är alltid en lättnad av få henne i sjön! Och jag har insett idag att folk som rör sig i hamnen ser det som ett vårtecken (en sa till och med sommartecken) när jag kommer nedrullandes med Fie, fyller henne med vatten och sedan sjösätter... det har nog blivit lite av ett folknöje, tror jag.
Så, nu får Fie sova hängandes i kranen tills imorgon. Det sitter en lapp på med mitt telefonnummer, och det brukar sluta med att jag blir väckt i svinottan av någon som behöver kranen... det ger sig.
Vad tycker ni förresten om mitt sätt att täta masthålet? ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar