"Då har du ju druknat!!"

Ja, jo, alltså... som ni ser på bilden som maken nyss laddade upp så fick vi oss en lite väl spännande överraskning för en stund sedan.

Vi satt här hemma i lugn och ro, och så föreslog maken att vi skulle ta vägen om båten och se så att allt var ok eftersom jag ändå ville ut på en liten fotorunda. Sagt och gjort.

När vi passerade glasscaféet mötte vi två av bryggrannarna, och tanten sa: "Visst är det väl du som har båtplatsen med nummer 122?" Jag erkände mig skyldig och hon utbrast: "Men, då har du ju druknat!!". Oh shit. Det här är synen som mötte oss:



Hon låg så djupt att jag tror att det hade räckt med typ en halvtimme till för att vattnet skulle ha gått över relingen och börjat rinna in i sittbrunnen... och då hade vi haft ett bekymmer. Det visade sig att flottören till pumpen hade fastnat och alltså inte startat pumpen när den borde ha gjort det. Men, den startade på ett kick (det är en makalös manick!) bara jag petade till den så att flottören lossnade.



Det tog ju uppenbarligen en stund för pumpen att göra sitt jobb, så vi hann gå på bilutställning under tiden! Morgan-träff i stadsparken, minsann! Det bästa är att från grusplanen där alla dessa vackra skapelser stod, så ser man ner på bryggan till Fie. Så jag kunde hålla koll på att pumpen gick...



Så, efter ett tag flöt Fie igen. Och när vi gick därifrån kollade vi väääldigt noga att flottören kan röra sig fritt både uppåt och neråt... Det kluriga är att allt eftersom Fie tätar så vill jag ha pumpen längre och längre ner i kölsvinet för att den skall pumpa ur mer vatten. Men då blir det också mer och mer trångt för flottören, eftersom kölsvinet smalnar av.



Men men. Jag måste nog helt enkelt ner en gång innan jag går och lägger mig ikväll...
All is well that ends well.