Så där, ja!

Men så hände det äntligen! Ikväll har vi tagit segeltur nummer två på Vättern!

Vid sextiden åkte vi ner till båten, jag och maken. Tanken var att känna lite på vinden, och därefter bestämma oss för om den var tillräckligt stabil eller inte för att ta en segeltur. Vi tog bort kapellet och satte oss i sittbrunnen - och bestämde oss för att inte segla. Det var fortfarande kraftig vind och dessutom väldigt opålitliga kastbyar.

Men, när vi nu ändå satt där så passade vi på att göra lite småsaker (spänna vanten något, vilket vi upptäckte på premiärturen att vi behövde göra; klistra på sjöräddningssällskapetklistermärket på masten; pumpa ur vattnet ur kölsvinet; prata med kassören i segelsällskapet...) - alltihop till tonerna av ångbåtsjazzen ombord på ångaren Trafik vid kajen intill. Mycket somrigt och pitoreskt.

Och det fantastiska var att under tiden mojnade det! Vinden lugnade sig något, himlen sprack upp och innehöll plötsligt mer blått än grått och vitt, och byarna försvann.

Så vi ångrade oss! Vi riggade på, puttrade ut, och satte segel. En 606:a från segelsällskapet höll oss sällskap, och vi tog ett par varv runt några prickar. Och vilken fin segling vi fick! Jag hade fullt upp med att hålla mig kvar på akterdäck för Fie krängde av välbehag. Vi gjorde nog 7 knop ungefär på kryssbenen och på halvvind. På undanvindarna gick det ju naturligtvis lite långsammare, men det gick fint ändå.

Vi seglade omkring strax söder om Hjo hamn i ca 1 timme gissar jag - ingen av oss hade någon klocka, så vi vet inte ens när vi började...

Ren och skär livskvalitet, mina vänner! Och inte blev det sämre av att vi hade en färdig lammstek hemma i kylskåpet, som bara var att skära upp när vi kom hem efter seglatsen. :-)